Syskonkärlek

I fredags kom min bror på blixtvisit till Sverige. Den största anledningen till detta var Ebbes dop som vi hade i söndags i Kungsholms kyrka, han har nämligen fått det ärofyllda uppdraget att vara fadder till Ebbe. När vi väl ses känns det som det var igår, det är konstigt med tanke på att det har hunnit gå 7 månader sen sist. Han är verkligen en person som betyder mycket för mig och har en stor plats i mitt hjärta. Jag har lärt mig mycket utav honom, både bra och dåliga saker så klart, och jag måste ge honom en stor eloge som har stått ut med denna (stundtals) jobbiga och bortskämda lillasyster som jag är, och det märkligaste utav allt är att jag numera är mamma...

Jag är glad över att han tog ett helt varv runt jorden för några få dagar i Stockholm, och så klart fick han chansen att lära känna Ebbe, tyvärr gick tiden alldeles för fort, och igår kväll avslutade vi hans visit med en mysig familjemiddag.

Som vanligt blev det ett jobbigt Hejdå, med många krokodiltårar som fortfarande trillar ner för min kind. Det är syskonkärlek!