Sitta upp blir roligare

Varför ska man ligga i vagnen när man kan sitta istället? Börjar nog bli dags och byta till sittdelen.

Min belöning

I onsdags fick jag min belöning (från tjejevasan). Hela gänget hade en helkväll tillsammans. Vi inledde kvällen med en fördrink på trevliga Zink grill. Därefter vandrade vi vidare till SMAK på Restaurangen, gäller och passa på medans Melker har realisation. Vi åt deras avsmakningsmeny med fem rätter som innehöll smakerna; citron, tryffel, koriander, salvia och sesam, min favorit var smaken citron som bestod av en "Blini" med löjrom och blomkål, fantastiskt gott!
Vilken kväll och vilka överraskningar det bjöds på... jag är så lycklig!
Vardagslyx med restaurangbesök mitt i veckan (utan barn). Tack snälla K och T som tog hand om vår lilla Ebbe, när vi kom hem sov han som bäst.

Ful kombo

Kikade igår på Såld på hus där en utav mäklarna hade klätt sig i kostym och dunväst!!! Hur tänkte han?! Ingen snygg kombo.

Jag fixade det!

Jepp, nu är det avklarat. Efter 3 händelserika mil lyckades jag ta mig i mål. Vill tillägga att det inte var en dans på rosor utan snarare en dans barfofta bland kaktusar... Första milen var nästintill bara uppför och kö, det var segt och omöjligt att ta sig fram bland alla flåsande tjejer. När den första milen var avklarad kände jag en fruktansvärd smärta i hälarna, konstaterade snabbt att mina compedeplåster hade lostnat. Alternativet var att baxa av all utrustning för att plåstra om eller bita ihop och köra vidare med blödande skavsår, dum som jag var valde jag givetvis det andra alternativet! Sneglade även på klockan och insåg att jag låg efter min tidsplan, första milen tog 1 tim och 25 min. Mitt mål var att hinna med tåget till Stockholm som skulle avgå kl 16.21. Konstaterade snabbt att jag var tvungen att öka för att hinna med det, de två sista milen fick max ta 1 timme per mil. Lämnade mina vänner i Oxberg och skidade vidare, och herregud vad jag körde! Nedförsbackarna var givetvis en frihet, gammal störtloppsåkare som jag är var det bara att kura ihop sig och släppa på allt vad som gick, men man fick passa sig, rätt som det var låg det tanter i spåren och då fick man gasta ut; "akta höger" "se upp" "ligg still" rent utav Livsfarligt!

Den andra milen höll jag vad jag lovade och avverkade den på en timme, hällde i mig sportdryck, knaprade lite bars och så var det bara att köra vidare. Sista milen körde jag på ren vilja, jag hade så fruktansvärt ont! När det stod 4 km på skylten hade jag pepptalk med mig själv "Johanna, du är grym, du måste orka, snart är det gjort" och det hjälpte. När jag väl var på upploppet la jag in en extra växel och spurtade in i mål, vilken känsla!!! Tiden blev 03 tim 23 min 49 sek.

Jag klarade mitt mål, och jag hann med tåget ;-)

5743 st startande tjejer

Helene och Karin

Karin och jag

En oförglömlig upplevelse!

I Fäders Spår

Imorgon bär det av mot Mora. Endast 2 dagar kvar och nervositeten börjar smyga sig på, är nog tävlingsnerverna som börjar ana vad som komma skall. Om ni vill följa mig under loppets gång registrerar ni er här, mitt startnummer är 10 667, håll utkik i rutan och glöm inte att heja på mig!

Så här kan det oxå gå...

Museebesök

Var på en visning av Nobelmuseet idag tillsammans med mina kollegor. Museer är trevliga att besöka, dock blir det allt för sällan. Lärde mig massor av vår underbart roliga och inspirerande guide som tog oss igenom Nobels historia. Blev bjudna på gott kaffe och Nobelchoklad som jag varmt kan rekommendera, säljs i deras lilla butik. Kan meddela att en av årets pristagare köpte med sig 600 st...

Where is my handyman?

Som hemmafru är det givetvis jag som drar det största lasset vad gäller den praktiska markservicen här hemma. De lite mer "tekniska" uppgifterna lämnar jag över till min sambo, och självklart hjälps vi åt ibland. Nu har han knappt varit hemma på 10 dagar, och igår inträffade flera incidenter. På en dag gick 3 glödlampor, en dimmer, samt batteriet i brandvarnaren. Hade det varit "vanliga" glödlampor hade jag givetvis fixat det själv, men nu råkar nästan alla lampor vara special och dimmern ger jag mig inte på. Igår fick jag borsta tänderna med en ficklampa i den andra handen. Givetvis hade jag kunnat använda det andra badrummet men just då känndes det väldigt långt bort...

Nu hoppas jag att min egen lilla handyman dyker upp snart och åtgärdar mina felanmälningar.

Mitt stora projekt

När jag tittar ut bländas jag av de fantastiska värmande solstrålarna. Ett tecken på att våren äntligen är på ingång. Detta gör mig även påmind om vår fantastiska trädgård som måste tas tag i.

När vi blev med hus fick vi en underbar trädgård på köpet, eftersom vi flyttade in under sensommaren var all växtlighet i full blommning och vi behövde bara njuta av egenodlade vindruvor, körsbärstomater, gurkor och mycket annat gott. Men det var då. Nu ligger det stora ansvaret i våra händer. Känns väldigt stort och utmanande, speciellt för mig som är uppvuxen i norrland var det knappt finns någon växtlighet alls... Jag är verkligen urusel!

Detta kommer vara mitt största projekt under de närmsta månaderna, oh my god! Tur att jag är hemmafru, och har all tid i världen ;-)

Som start på mitt stora projekt får jag börja med ett besök här, inspiration, inspiration, inspiration!

Foto: En liten del av vår trädgård. (Tur att vi har fotat flitigt så att vi vet hur det egentligen ska se ut)...

High heels

Apropå high heels är det ett måste i vårens och sommarens skogarderob. För er som är ovana är det bara att sätta igång och öva, eller varför inte kosta på sig en kurs?
Inga undanflykter här inte!

Min lilla dröm

När jag sluter mina ögon drömmer jag om våren, sommaren, sol och värme. Jag ser mig själv glida runt i min vältrimmade och brunbrända kropp, håret svallar av ljuva vindpustar som susar förbi och jag bara sprudlar. Pricken över solstrålarna är den perfekta outfiten som jag bär. Snygga high heels och en perfekt sittande klänning... Underbart!
Ja, ni läste dröm. Men än är det inte för sent! Jag menar solbränna, klänning, svallande hår och high heels är inga problem, och det där med kroppen.. ja, det jobbar jag på (som alla andra 27 föregående vintrar) någongång är det väl min tur att lyckas, kanske detta år?

Häng på söder

Idag blev det nästan en heldag på söder (iaf en halv). Först blev det en fika på Café Puck med mina "skidvänner" för att gå igenom detaljplaneringen inför nästa helg. Efter det träffade jag och Ebbe upp girlsen för en promenad i det kyliga, men härliga vädret. Som vi sedan avslutade med en fika på trevliga Café Rival. Känner att jag är alldeles för sällan på söder, håller allt för oftast till på Kungsholmen, har i och för sig sina förklariga själ. Får bli ändring på det.

Ebbe, Martina och Carro. Med den uppmärksamheten kan man inte vara annat än nöjd.

7 dagar kvar

Nästa helg händer det, då ska det skidas (på riktigt), läskigt nära, endast 7 dagar kvar. Känns skönt att vi är tre härliga tjejer som kommer svettas, hjälpas åt och stötta varandra i spåren hela vägen ända in i mål.
Kommer bli en riktig utmaning, men jag har gett mig fasen på att jag ska klara det, så när orken tar slut kommer jag att åka på ren vilja. För i mål ska jag!

Dansant fredag

Igår hade vi nöjet och fick vara med på genrepet av Let´s Dance. Det gäller att pröva på alla slags aktiviteter för att se vilken som är den mest intressanta, jag menar "stjärnor" startar ju sin karriär tidigt i livet. Efter gårdagens aktivitet kan vi konstatera att dans inte är Ebbes grej, försökte få han att titta på dansparen, men lamporna var mycket mer intressantare.
Inte ens Lailas rumpa kunde fånga hans uppmärksamhet.

Foto: Martin Taesler
Jag hade glömt kameran hemma, men som tur var fanns det en pressfotograf på plats som tog denna bild. Ebbe lyckades charma pappas alla kollegor. Synd att det inte var live för då hade Ebbe fått många sekunder i rutan.

Fixa pass; check!

Ännu ett steg närmare vår efterlängtade tripp. Idag har vi gjort ett besök på polismyndigheten för att fixa pass till vår lilla karl. Ett spännande besök med många intryck, en blandning av folk från olika kulturer, många spännande konversationer och missförstånd, vilken underhållning!
Vi hade förberett alla formulär (måste ju föregå med gott exempel), när det var vår tur hamnade vi hos en makalös trevlig poliskvinna som blev helt tagen av vår charmiga karl.
Fotograferingen gick förvåndasvärt smärtfritt, första försöket blev strålande, Ebbe fann kameran direkt och tittade precis som man skulle. Så enkelt var det, jag som trodde att det skulle vara nästintill omöjligt att få en 4 månaders kille att fokusera rätt. Om 5 dagar är passet klart, då är det bara sista vaccinationen kvar, sedan är vi klara för take off!
(Dock är det några veckor kvar)...Längtar så.

Brädad av gitarren

Idag blev det ett faktum. Mammas (skön)sång har blivit brädad av pappas sång och gitarr.

Vi som springer på sångstunder på öppna förskolan. Lyssnar på musik och använder flitigt Ebbes sångböcker. Jag trodde liksom att jag var hans stora idol, men oj så fel jag hade.

Idag skulle Ebbe ta en liten tupplur innan lunch, och när han blir övertrött brukar några steg tillsammans med min ljuva stämma göra susen. Men idag gick det inte alls för sig, han blev inte nöjd förrän pappa tog fram gitarren och började sjunga. Sedan dess har han legat och tittat, lyssnat och bjudit på ett leende mellan refrängerna. Jag är helt enkelt brädad av gitarren. Kan det var första tecknet på en rockstjärna?! Yeah!

Hajattack

Än en gång har en hajattack ägt rum mitt i centrala Sydney! En marinsoldat förlorade en arm och ett ben. Den 4:e attacken på kort tid. För inte så länge sedan var min brors kollega med om en hajattack live! Det hela utspelade sig på en närliggande strand till Bondi Beach. En helikopter började cirkulera ovanför och livvakterna skrek; SHARK IN THE WATER! Förstå vilken panik som utbröt, alla badare följde livräddarns order och skyndade sig upp från vattnet förutom några personer som befann sig på en liten udde. Dessa galningar agerade fort och fel, istället för att stanna kvar på land, hoppade dem i plurret för att simma in till land... Livräddarna fick göra en blixtinsats och lyckades rädda personerna i fråga innan hajen kände vittringen, sicken tur!


Foto; Vanlig skylt i Australien och Bondi Beach
Privata bilder från vår underbara resa till Australien.

Snart bär det av!

Flygbiljetten är bokad! Snart bär det av till min favoritö, jippiiiii!

Föräldrarförebilder

Idag hade vi föräldrargruppsträff där vi tog upp ämnet föräldrarrollen. Vi skulle ge exempel på våra föräldrarförebilder samt föräldrar som inte var några förebilder (skräckexempel). Min första reflektion var att jag inte hade några, men det är klart att jag har, och ju mer jag funderar desto fler exempel kommer jag på...givetvis både bra och dåliga, och nu kan jag inte riktigt släppa den funderingen utan jämför både bra och dåliga exempel samt väger för och nackdelar.
Har redan börjat sno alla bra exempel och strunta i dem dåliga!

SATS premiär

Idag har vi varit på SATS baby, premiär för både mig och Ebbe. Jag blev glatt överraskad, vilket roligt pass och svettig blev man. Skön stämmning med bra musik, schyssta moves och nöjda kids. Favoriten var axellyft då Ebbe fick agera vikt, 6 kg... Puh! och tyngre blir det.
Undra vilka tankar som snurrade i hans huvud?! En svettig morsa som står och studsar framför honom, inte undrapå att han skrattade åt mig.
Nu ligger han helt däckad i vagnen, själv har jag laddat om batterierna med en god lunch, dags för nästa aktivitet, skidåkning, hepp hepp!

Jag är ingen tant!

Ok, nu blev jag riktigt orolig. Hittade denna (spännande) postorderkatalog i brevlådan idag.


Ja, jag bor i villa i en närförort. Ja, jag har barn.
Men jag är ingen tant!
Blev väldigt upprörd och kände mig påhoppad tills jag upptäckte att den var adresserad till förra husägaren, vilken lättnad.

Liten, cool och kaxig

Såg en dokumentär ikväll som handlade om den indiske muskelmannen Aditya "Romeo" Dev. Han är världens minsta kroppsbyggare. Knappt en meter lång och väger bara 9 kilo.
Vid födseln var han bara en femtedel så stor som en normal bebis och vägde endast 700 gram.
Idag är han en cool och kaxig bodybuildare som gör karriär och träffar stjärnagenter i Hollywood.
"Om jag är liten eller stor spelar ingen roll, jag mår bra och är lycklig" säger Aditya "Romeo" Dev.
Så fascinerande och imponerande!

Bild: hämtad från nätet.

Märklig iaktagelse

Var och tränade ikväll. Såg en man som körde loss på stepmaskinen dressad i (jobb)snickarbyxor och fleecejacka!! No shit, vad svettigt det måste vara. Verkar gå någon trend i att klä sig varmt på gymet. För en tid sedan noterade min vän Tove en person som tränade i kjol och ylletröja!

Hostan fortsätter

När vi väl är på bättringsvägar, har var lilla Ebbe blivit smittad, han hostar och hostar.
Stackars liten, och inget kan man göra. Hoppas det ger med sig snart.

Varmt nerbäddad under dagens långpromenad

Steget före

Idag fyller min blivande man 29-år, och firad har han minst sagt blivit. Igår bjöds det på middag och goda drinkar, och idag blev det frukost på sängen (vår familjetradition), presenter samt en härlig familjemiddag tillagad av mästerkocken själv (jag).
Själv är jag bara 28! En fördel med att fylla år sent på året iaf när man är så här gammal, känns skönt att han alltid ligger steget före mig åldersmässigt. Värre var det när man var 18, då förundrades jag över mina föräldrars dåliga planering... och vad gör man själv?
Jo, samma sak, ett oktoberbarn. Hoppas att det inte kommer vara lika kinkit med åldern
om 18 år.