Ingen vanlig fredag

Lyxigt med fredag och halvdag. Man hinner knappt komma till jobbet så är det dags att gå hem. Eftersom Andreas Idolar varje fredag passade vi på och göra ett studiebesök på hans jobb. Lite långdraget genrep tyckte Ebbe som tröttnade efter två låtar, eller så får vi skylla på kvalitén på artisterna. Men när genrepet var klart var det dags för vår lilla herre att inta scenen. Vilket ögonblick, det här med scenskräck är inget som märktes av. Vilken succé!

Äkta hantverk

I måndags låg ett paket i brevlådan. Ett paket från världens finaste mormor Alina. Jag beundrar hennes kreativitet och gedigna hantverk. Hon hade stickat strumpor och vantar exakt efter mina önskemål. Tänk att ha den kunskapen inom sig. Jag önskar att mormor kan lära mig hennes talang så att jag kan bevara den och föra den vidare. Nästa gång vi ses ska jag se till att det blir stickningsträning, men 84 års erfarenhet kommer bli svårt att leva upp till.
Lovar att göra så gott jag kan.
Tack mormor och jag håller det jag lovar, att inte lära Ebbe och säga "gammel"mormor.

Du kommer alltid vara världens finaste mormor och mormor Alina.

En överlycklig Ebbe i den sköna kombinationen raggsockar och pyjamas.

Månadens firande

Månadskalas röstades fram bland föräldrarna. Månadskalas då föräldrarna slipper köpa glass. Månadskalas då förskolan står för allt firande. Bra förslag, och så blev det.
Idag firades fjärilens barn som fyllt år i oktober månad. Ebbe var ensam om det och fick vara kung för en dag. De stora barnen slog till med en maskerad, medans Ebbes gäng höll sig till ballongdisco, glass och hallonkaka. För att känna sig extra hedrad var tanken att vår son skulle bära en krona på huvudet dagen till ära. Denna ritual dissades bestämt och nöjdes med massor av glass, hallonkaka, sång och ballongdisco. Är det fest så är det! (utan krona på skallen)...

Mitt í veckan

Onsdag.
Mitt i veckan.
Trött, men samtidigt förväntansfull.
Mycket som händer på en och samma gång...

Fel kod!

Innan jag somnade igår trodde jag att jag hade knäckt koden till mitt SEB kort. Var 99 % säker på det. Glatt tryckte jag in mitt kort i automaten och slog in pin koden. Som ett slag i ansiktet får jag upp texten: FEL KOD, DITT KORT ÄR SPÄRRAT.
Ok, nu har jag inget kort längre. Har beställt ett nytt men det tar 3 dagar. Blir till och uppsöka en bank imorgon och ta ut pengar på det gamla hederliga sättet. Suck!

Förvirrad 29-åring. Hjälp!

Jag har haft mitt SEB kort i 2 år.
Jag har endast ett kort som jag använder.
Jag använder kortet väldigt flitigt, alldeles för mycket ibland.
Och vad har hänt?
Jo, jag har glömt bort min kod. Detta inträffade i torsdags när Andreas skulle tanka bilen. Jag gav mitt kort och skulle säga min kod, men fick inte fram något. Till slut chansade jag och det var fel. Efter det har jag testat olika kombinationer med siffrorna som koden innehåller, men inget funkar. Jag har tänkt om och om igen men kan inte komma på koden. Snacka om blackout!
Beklagade mig till Andreas om att jag måste göra ett besök på banken imorgon, varpå han svarar; det är nog snarare sjukhuset du bör uppsöka.
Uppenbarligen är det inte bara jag själv som är orolig för mitt sinnestillstånd.
HJÄLP!

SUSHI

Ja visst. Nu är min kära son invigd i sushivärlden och han älskar det. Hajar till och med att man ska äta med pinnar. Ni kanske förstår hur stolt jag är.

Som plåster på såret...

Efter gårdagens dykning ner i klinkergolvet,som innebar ett jack i läppen, blod och ett väntande tandläkarbesök. Blev Ebbe väldigt glad när han hade ett paket att hämta ut på posten. Ännu gladare blev han när han såg vem som var avsändare till det supersnygga och coola innehållet.

TACK L+L!

Saknar er! Nu blir det hårdträning med spanskan.

På väg bort?

Det är inte varje dag man får gå igenom en säkerhetskontroll för att komma till jobbet. Till och med skärpet åkte av... Fick en lite känsla av att man var påväg bort från höstiga sverige, men på andra sidan tältet var det fortfarande höst, regnigt och kallt.

Vi börjar hitta vardagen

Nu har det gått 3 veckor sedan Ebbe lämnades ensam på förskolan första dagen efter inskolningen. Det började bra. Men efter några dagar började humöret att svaja, och beteendet kändes inte riktigt igen. Många funderingar som började snurra hos oss.

När Andreas hämtade honom en eftermiddag började vi förstå vad som var fel.

För lite mat!

Samma eftermiddag klämde Ebbe i sig 1 portion spagetti & köttfärssås, 5 skivor falukorv, 1 yoghurt och en varmkorv med bröd. Mycket mat för en 1-årings mage.

Han har alltså gått runt och varit hungrig, och när man inte kan föra sin talan får man visa det med lite protester.

Efter denna upptäckt ser pedagogerna till så att han får i sig massor med mat (mer än 2 åringarna) och efter det har det bara blivit bättre och bättre. Denna vecka har fungerat strålande och vår hjälte börjar trivas med den nya vardagen. Och mamma kan åka till jobbet utan ett skärande hjärta.

Livet blir lite bättre med mat i magen

Välkommen!

Idag har jag gått på helspänn hela dagen. Väntan har varit olidlig. Äntligen är han här... Välkommen Nils Agaton!

Aj!

Nej! Känner inte riktigt igen min kropp. Det värker i hela kroppen, svider i högra strupen och gör fruktansvärt ont i örat. Har försökt spola örat och röjt runt med tops. Men det hjälps inte. Är inte speciellt sugen på löktricket heller, det luktar så illa.
Får ta till alvedon och krypa ner i sängen. Hoppas sömnen gör underverk. Jag har inte tid att vara sjuk!

Skäm bort dig!

Det är ju din födelsedag! Stod det på ett kort som jag fick, och så har det varit. 2 dagars firande och alldels för mycket uppvaktande.

Blev överraskad och bjuden på middag igår av Andreas. Han hade fixat barnvakt så vi passade på och avrunda kvällen med biobesök, mysigt i höstrusket. Imorse väktes jag av skönsång, frukost på sängen och presenter. Dagen forsatte med besök av vänner, mer firande och en god middag. Många paket blev det innehållande; kofta, kjol, blus, basker, väst, halsband och en torktumlare! Förutom allt detta blev jag bjuden på en fin restaurang och bio.

Bara konstatera att jag är bortskämd. Hur ska det bli när jag fyller 30?

Jag efterlyser min lyster

Kylan sätter sina spår i kropp och själ. Börjar tveka på om min kropp är gjord för detta nordiska klimat.

Min hud visar sig från sin sämre sida. Mina händer och naglar har tappat större delar av sin charm. Vitaminer, vitaminer, vitaminer. Jag behöver vitaminer!

Har börjat äta Super Zink, och idag köpte jag en superskön handkräm. Hoppas dessa preparat kan göra mirakel. Annars får jag byta klimatzon.

Förändras luktsinnet?

Har upptäckt att mitt luktsinne måste ha förändrats efter graviditeten. Känner varenda oönskad doft. Speciellt SVETT- och röklukt. Det har gått så långt så jag måste byta plats så fort jag råkar hamna bredvid någon äcklig stinkande människa. Jag blir illamående. Men det är inte bara den typen av lukt. Idag stod jag bredvid en kvinna som luktade mögel. Och igår luktade det jäst på mitt kontor. Börjar bli orolig för mitt eget bästa. Får börja använda mun- och nässkydd, alternativt sluta andas med näsan.
Någon som vet om min teori stämmer? Själv trodde jag nämligen att detta bara gällde under graviditeten, och inte efter?

Tinar upp

Mörkt ute när väckarklockan ringer, - grader på termometern, frost på cykelsadeln, höststorm, och SNÖflingor i luften. Premiäreldningen i kakelugnen var väl behövlig!

Nära oss

Det hade kunnat vara vi. I kvällens avsnitt av Äntligen Hemma inreddes ett rum i en villa som är belägen några hus bort från oss. När vi var i husletarsvängen var vi på visning i just det huset.
Missade början av programmet, men kände igen huset direkt. Kan bero på att det var ett av objekten som vi gillade väldigt mycket.

Det bästa av allt!

Det har gått ett år sedan vår älskade kille flyttade in i vår familj. Resan dit var lång och nästintill obeskrivlig. Den 8 okotber fick jag åka in akut till DS efter en rutinkontroll på BVC som tydde på havandeskapsförgiftning. Tårarna sprutade och rädslan var enorm. Fick bli kvar på sjukhuset tills det var dags att föda. 10 oktober fick jag göra ett Ultraljud som visade att jag inte hade något fostervatten kvar. Fullt på förlossningen fick jag ligga kvar på avd till dagen där på. Den 12 oktober kl. 08.11 var jag välkommen på förlossningen. Skrik och stön hördes från rummen jag passerade. Själv kom jag gåendes utan värkar med min väska i handen. Märklig känsla.
10.30 började den långa resan. Blev igångsatt. Timme efter timme gick. Värkarna blev starkare och oftare, men han var inte alls redo för världen än. Efter lustgas, badande, duschande, akupunktur fick jag till slut (00:50) den efterlängtade epiduralen, vilken lättnad! Då passade Andreas på och stänga ögonen en stund. Plötsligt började hjärtljuden gå ner och efter en stund hade jag hela personalstyrkan övervakandes vid min sida. Andreas vaknade upp i panik. Dessvärre blir tillstånde värre för vår kille. 03:52 beslutar överläkaren att jag ska snittas. Allt går så snabbt, vill bara att allt ska vara över och att vår bebis är frisk. Överlämnar min kropp i deras händer och håller ett stadigt tag i Andreas hand. Det stökas runt i magen på mig.

Kl. 03.57 får vi äntligen träffa vår efterlängtade bebis. Medans jag opereras klart undersöks han av barnläkaren. Efter några minuter möts vi alla tre. Glädjetårarna kommer, vi kramas och pussas. Det var en tuffing som kämpade med mig i 20 timmar. Vi konstaterade direkt att det var en Ebbe. Världens coolaste och finaste!

Jag är så lycklig att allt gick bra till slut. Vi är världens finaste familj och jag älskar er mest av allt. LYCKA!

Vårt första möte utanför magen. Ebbe 2 minuter gammal.

Hurraaaa!

Vi har FIRAT hela helgen.

Imorgon fyller Ebbe 1 år. Men eftersom det infaller på en vardag har vi ägnat helgen till FIRANDE.

Vi har bjudit på middagar och kalas. Satt precis och räknade ihop att 32 vuxna och 9 barn har besökt oss. Varav hälften av de vuxna blev bjudna på middag. Då förstår ni att det har spenderats många timmar i köket. Ska bli riktigt skönt och krypa ner i under täcket. (Kommer antagligen drömma om bullar, chokladtårta och lax)...

Ebbe är en riktig partykille som har hållt igång i två dagar. Fest verkar vara hans grej. Han har blivit storslaget uppvaktad med superfina presenter och finfint besök.

Leksakförrådet har dubblats, och han är helnöjd. Även jag för-firades igår och fick en supercool väska.

TACK alla för att ni kom och firade med oss. Vi tycker om er!

Min discadora har gjort slut med mig!

Min bästa vän har uppfunnit ett fantastiskt ord; Discadora.
Sedan många år tillbaka är hon bosatt i Spanien och pratar flytande spanska. Men vid något tillfälle skulle hon beskriva ordet diskmaskin på spanska. Och helt logiskt dök ordet discadora upp, efter det har det blivit ett standardord i deras bekantskapskrets och även för mig. För vem vill använda det faktiska ordet; Lavavajilla? Det är ju inte alls lika fyndigt.
Hur som helst har min discadora lagt av. Stopp i avloppet lampan lindikerar rött. Efter lite support från en expert står min sambo och plockar maskinen i molekyler. Jag hoppas det löser sig. För en sådan dyr investering är inte min plånbok villig att öppna sig för.

Finnarna har bra smak (ibland)

Idag har jag besökt Finlands Ambassad, snygg arkitektur. Byggnaden invigdes år 2001 och är ritad av den finske arkitekten Kristian Gullichsen.

Bild hämtad från Wikipedia

Något att längtar efter

Drömmar är ett måste. Min närmsta tid är full utav drömmar och mycket att längta efter.
Och det bästa av allt är att många utav dessa drömmar kommer uppfyllas...
Dessa datum längtar jag till!
12 oktober
18 oktober
28 november
24 december
31 december
3 januari

Svart smör

Eftersom det vankas kalas till helgen, var det dags för lite bullbak idag. Jag brukar alltid bre smör på degen, ogillar flytande margarin. Nej, SMÖR ska det vara!
Dessvärre glömde jag ta ut paketet från kylen, rumstempererat var bara att glömma. Men för att rädda situationen slängde jag in hela smörpaketet i micron och tryckte på jet start. Efter en sekund blixtrade det till som följdes av en smäll. Slet upp luckan och får syn på ett brinnande smörpaket i micron. Det enda jag hade till hands var en slickepott, och efter hysteriskt bankande och viftande slocknade elden och det förkolnade smörpaketet åkte i soporna.
Lovar och aldrig mer göra om detta igen! Hur blåst får man vara?

Dear Dear

Jag är desperat. Precis när jag skulle klicka hem 3 Dear Dear krokar, visar butikens ladorsaldo 0. Otroligt frustrerande. Någon som vet var dessa säljs i Stockholm? HJÄLP!

Nedräkningen har börjat

Det är endast tre månader kvar tills vi landar på andra sidan jorden, hos min kära bror och svägerska i Sydney. Tänk att det redan har gått nästan två år sedan vi var där senast. En resa som jag aldrig kommer glömma. En resa som bjöd på de mest fascinerade upplevelserna tillsammans med hela min familj, och mycket känslor som berör på olika sätt.

Bilden talar nog för sig själv...

Andreas på en härlig strand i Jervis Bay (2007)

Den här lilla kompisen ville gärna dela hus med oss...

Huntsman, ser farligare ut än vad han är (men det visste vi inte då, slog ihjäl honom med en potatis och sopkvast)!

Äntligen helg!

Sammanfattat gick veckan över förväntan. Vår son är en riktigt hjälte. Jag hade inte ens drömt om att det skulle gå så här bra.
Imorgon är hela familjen lediga. Det blir mässbesök, 35-års kalas, hemlagad pizza och The Beatles rockband kväll. Får nog gå ner till källaren och tjuvträna på trummorna. Sången överräckr jag till någon annan musikalisk själ.

Höstkylan

Alla längtar vi till värmen på olika sätt. En del visar det mer än vissa andra. Gick efter en tjej i tunnelbanan som stank Hawaiian Tropic. Antar att hon längtade efter en härlig solsemester... Eller så hade hon en äcklig parfym på sig.

Första ensamma dagen

I full aktivitet dök Ebbe ner i sandlådan medans en liten tår trillade ner på både mammas och pappas kind vid dagens lämning. Vred på radion och sjöng ikapp på väg till jobbet. Allt för att sluta tänka på lämningen. Tur som var hade jag så mycket att göra på jobbet, så tiden gick med rasande fart. Vid hämtningen möttes jag av en son på strålande humör, nästntill oberörd om att mamma åter var på plats igen. Skyndade oss iväg till öppna förskolan på sångstund tillsammans med den nya kompisen från förskolan. Hoppas att morgondagen går lika smidigt. Det enda vi behöver öva lite på är lunch- och sovrutinen, men det löser sig med tiden påstår pedagogerna. Så det är bara att gilla läget.