Jag fixade det!

Jepp, nu är det avklarat. Efter 3 händelserika mil lyckades jag ta mig i mål. Vill tillägga att det inte var en dans på rosor utan snarare en dans barfofta bland kaktusar... Första milen var nästintill bara uppför och kö, det var segt och omöjligt att ta sig fram bland alla flåsande tjejer. När den första milen var avklarad kände jag en fruktansvärd smärta i hälarna, konstaterade snabbt att mina compedeplåster hade lostnat. Alternativet var att baxa av all utrustning för att plåstra om eller bita ihop och köra vidare med blödande skavsår, dum som jag var valde jag givetvis det andra alternativet! Sneglade även på klockan och insåg att jag låg efter min tidsplan, första milen tog 1 tim och 25 min. Mitt mål var att hinna med tåget till Stockholm som skulle avgå kl 16.21. Konstaterade snabbt att jag var tvungen att öka för att hinna med det, de två sista milen fick max ta 1 timme per mil. Lämnade mina vänner i Oxberg och skidade vidare, och herregud vad jag körde! Nedförsbackarna var givetvis en frihet, gammal störtloppsåkare som jag är var det bara att kura ihop sig och släppa på allt vad som gick, men man fick passa sig, rätt som det var låg det tanter i spåren och då fick man gasta ut; "akta höger" "se upp" "ligg still" rent utav Livsfarligt!

Den andra milen höll jag vad jag lovade och avverkade den på en timme, hällde i mig sportdryck, knaprade lite bars och så var det bara att köra vidare. Sista milen körde jag på ren vilja, jag hade så fruktansvärt ont! När det stod 4 km på skylten hade jag pepptalk med mig själv "Johanna, du är grym, du måste orka, snart är det gjort" och det hjälpte. När jag väl var på upploppet la jag in en extra växel och spurtade in i mål, vilken känsla!!! Tiden blev 03 tim 23 min 49 sek.

Jag klarade mitt mål, och jag hann med tåget ;-)

5743 st startande tjejer

Helene och Karin

Karin och jag

En oförglömlig upplevelse!