På den vägen är det...

Igår var vi på kalas hos några vänner. Efter en stund plockade värdinnan fram fotona vi alla hade glömt. Vi snackar nyår 2002, 6 och ett halvt år tillbaka. Den dagen jag och Andreas blev tillsammans.
Oh jösses vilken syn! Det var det fulaste jag har skådat på länge. Andreas hade fått för sig och klä upp sig för min skull, eftersom jag skulle dyka upp på festen lite senare under kvällen...
Men herregud hur han såg ut. Jag kommer ihåg att klädstilen var väldigt illa, men den var för tusan helt katastrofal!
Allt gick i färgskalan khaki och militärgrönt. Byxorna var minst 6 storlekar för stora, så att det till och med blev gardinveck längs låren. Frisyren var någon slag page som han hade försökt kamma till från det coola vardagsrufset.
Tänk er något riktigt illa, fast ännu värre!
Förstå vad vi har garvat åt dessa bilder. Andreas förundras fortfarande hur jag ens kunde följa med honom hem den kvällen?! Och det gör jag med...
Antagligen var jag nog lite hemligt förälskad redan då och tänkte att outfiten går alltid och byta ut. Och så här 6 och ett halvt år senare är jag väldigt glad över att jag gjorde det.
Det var där vår underbara resa började.
Big Love darling!