Nu när jag jobbar blir timmarna tillsammans med min älskade son inte så många. Oftast hinner vi se varandra innan jag pyser iväg på morgonen. Att mötas av ett leende varje morgon är den bästa starten på dagen. Glömmer bort att det faktiskt finns en del som ständigt väcks av ett skrik, och jag är lycklig att jag än så länge inte tillhör den skaran.När jag sedan kommer hem från jobbet, ger jag tillbaka all den enrgi som jag fick på morgonen. Vi leker, busar och hittar på något nästan varje dag. Idag hade vi en eftermiddag tillsammans alldeles själva. Ebbe var bjuden på 1-års kalas hos en av hans vänner som vi lärde känna i min mammagrupp. Väcktes av tanken att det snart har gått ett år sedan jag blev mamma och Ebbe flyttade in i vår familj. Ofattbart vad snabbt tiden går. Fällde en och annan tår när vi promenerade hem i höstmörkret. Känsloladdat på ett positivt sätt. Jag älskar er, min fina familj!
1 kommentar:
Ja, visst är det konstigt och lite läskigt att det går så fort. Måste ändå säga att livet med Lovisa faktiskt har blivit roligare och mer innehållsrikt för varje år som gått. Svårt att tro säkert men så är det! Ni har mycket härligt att se fram emot och säkert vi med.
Skitsnyggt med Eldblomma BTW!
Skicka en kommentar