Tillbaka vid medvetandet

Jag var på väg och ge upp. Vår dröm som vi har längtat efter hela hösten höll på försvinna.
Sedan dagen innan julafton har vi haft ont i magen, sömnlösa nätter, känt ledsamhet, frustration, besvikelse och en stor hjälplöshet.
Ebbes visum blev inte godkänt, och det enda vi fick tillbaka var att det var julstängt. Som vi har ringt, mailat och scannat nätet för att hitta en lösning. Det gick så långt så att plan B var klarlagd. Men idag löste det sig äntligen. Nu är det fyra dagar kvar tills vi åker och vi kan börja packa, och förhoppningsvis kommer vi ända fram till Australien. Jag har nog aldrig varit så glad och framförallt lättad.
Vi har lärt oss en läxa och kommer aldrig mer att utsätta oss för samma misstag. De senaste dagarna har jag inte ens kunnat äta och har fått springa titt som tätt på toaletten trots detta. Då förstår ni nog hur dåligt jag har mått.