ERROR!

Min son är lång och har väldigt låååånga armar.
Var och handlade mat på Coop. När vi kom fram till kassan lastade jag upp alla varorna på bandet och ställde kundvagnen bredvid kassan när jag skulle betala.
I kundvagnen sitter vår vilding som får syn på kassaskärmen och sladden. Innan jag ens hinner blinka sliter han tag i sladden.
Snabbt, diskret och snyggt tar jag bort honom.
Då kassakillen säger. Vad fan!
Är det något ptoblem frågar jag.
Ja, när jag slår in bananerna kommer det dollartecken upp på skärmen, och hela systemet verkar ha låst sig.
Oj då säger jag och försöker ge tips om att det kanske är glapp i sladdarna.
Han har uppenbarligen inte sett sabotaget...
Han ringer på en kille som kommer ilandes.
Kön har hunnit bli ganska lång, och killen skriker KASSAN ÄR STÄNGD! Ni får byta kassa. Många suck hörs bakom mig och jag börjar känna mig väldigt skyldig.
Jag överväger om jag ska erkänna vad som har hänt, men vågar inte.
Killen som har ryckt in säger. Det är helt sjukt, har aldrig sett något liknande.
Han gör ett misslyckat försök och ringer på suporten.
Tredje killen kommer ilandes och börjar med att be om ursäkt för att jag får vänta. Jag ler och säger att det gör absolut ingenting (samtidigt som jag anar att glassen börjar smälta).
Han ålar sig under disken, startar om hela systemet och drar ur och sätter i alla sladdar igen. Efter 20 minuters fixande kommer kassan igång och allt funkar som det ska. Än en gång ber han om ursäkt och jag svarar att det är ingen fara, inget man kan styra över, sånt som händer...
Pinsamt!

Fel fel FEEEEL låt vann!

Vart är vi på väg?
Vad är det för fel på svenska folket?
Jag hoppas verkligen det inte var du som röstade på Anna!
Själv hoppades jag in i det sista på att Salem skulle ta hem segern. Surt!

Hejhej!

Nu är jag tillbaka efter min bloggpaus. Ibland inträffar det oväntade grejer som kräver all fokus, men nu är vi på banan igen och friskare än nånsin (håller vi tummarna för).

Brons!

Jo men visst

Vi norrlänningar gillar varandra. Uppenbarligen.
Vi är i fönsterbytaroffert stadiet, efter att ha hovat in ett gäng offerter. Var det tydligen en som kvarstod.
Hemma efter jobbet möttes jag av ytterligare en fönstertjomme. Men efter att listat ut att han kom från mina hemtrakter samt att vi hade en del gemensamt blev hans besök väldigt långt, han snackade och snackade. Andreas kokade kaffe och dukade fram de torra kakorna som grävdes fram ur skafferiet. Efter ytterligare massa snack, OS tittande och en slutlig offert, lyckades vi slutligen avhysa honom sådär 2,5 timmar senare... Suck.
Middagen uteblev, och helt plötsligt har vi ett jättebeslut att fatta tills imorgon. Och om magkänslan får bestämma så lutar det åt hans offert. Känns tryggt när norrlänningar är inblandade i mina affärer. Och han var ju faktiskt väldigt kunnig och trevlig. JO!

Ajajaj

Det gör ont. Det värker. Jag är rörd. Jag är frustrerad. Jag har tårar i ögonen. Det som hände med Anja är ofattbart. Hoppas hon återhämtar sig snart.

Tillbakalängtan!

Resan jag aldrig glömmer. När jag tänker tillbaka på vårat äventyr får jag tårar i ögonen. En saknad och längtan tillbaka gör ont i hjärtat. Tiden gick alldeles för snabbt, och på väg till flygplatsen nåddes jag av chocken av att semestern var slut. Tårarna flödade.
Det bästa med hela resan var att vi fick tid och umgås med varandra. Att ens egen bror bor så långt bort skär i hjärtat, ändå känns det som om vi nyss sågs när vi träffas varje halvår. Märkligt.
Mentaliteten, människorna och den sköna vardagen gör Australien oslagbart. För dem som inte besökt den delen i världen lovar jag att ni verkligen har missat något.
Tänk om alla kunde åka dit och ta del av den kulturen, då lovar jag att alla skulle vara betydligt trevligare, gladare och mindre stressade.
När folk i min närhet frågar vad det bästa var med semestern kan jag inte sätta fingret på det. Nu när jag har hunnit fundera och smällta alla fantastiska intryck är helheten det enda jag kan komma på, och den går inte att beskriva med ord utan måste upplevas.
Jag drömmer tillbaka och njuter.