Ingen vanlig fredag

Lyxigt med fredag och halvdag. Man hinner knappt komma till jobbet så är det dags att gå hem. Eftersom Andreas Idolar varje fredag passade vi på och göra ett studiebesök på hans jobb. Lite långdraget genrep tyckte Ebbe som tröttnade efter två låtar, eller så får vi skylla på kvalitén på artisterna. Men när genrepet var klart var det dags för vår lilla herre att inta scenen. Vilket ögonblick, det här med scenskräck är inget som märktes av. Vilken succé!

Äkta hantverk

I måndags låg ett paket i brevlådan. Ett paket från världens finaste mormor Alina. Jag beundrar hennes kreativitet och gedigna hantverk. Hon hade stickat strumpor och vantar exakt efter mina önskemål. Tänk att ha den kunskapen inom sig. Jag önskar att mormor kan lära mig hennes talang så att jag kan bevara den och föra den vidare. Nästa gång vi ses ska jag se till att det blir stickningsträning, men 84 års erfarenhet kommer bli svårt att leva upp till.
Lovar att göra så gott jag kan.
Tack mormor och jag håller det jag lovar, att inte lära Ebbe och säga "gammel"mormor.

Du kommer alltid vara världens finaste mormor och mormor Alina.

En överlycklig Ebbe i den sköna kombinationen raggsockar och pyjamas.

Månadens firande

Månadskalas röstades fram bland föräldrarna. Månadskalas då föräldrarna slipper köpa glass. Månadskalas då förskolan står för allt firande. Bra förslag, och så blev det.
Idag firades fjärilens barn som fyllt år i oktober månad. Ebbe var ensam om det och fick vara kung för en dag. De stora barnen slog till med en maskerad, medans Ebbes gäng höll sig till ballongdisco, glass och hallonkaka. För att känna sig extra hedrad var tanken att vår son skulle bära en krona på huvudet dagen till ära. Denna ritual dissades bestämt och nöjdes med massor av glass, hallonkaka, sång och ballongdisco. Är det fest så är det! (utan krona på skallen)...

Mitt í veckan

Onsdag.
Mitt i veckan.
Trött, men samtidigt förväntansfull.
Mycket som händer på en och samma gång...

Fel kod!

Innan jag somnade igår trodde jag att jag hade knäckt koden till mitt SEB kort. Var 99 % säker på det. Glatt tryckte jag in mitt kort i automaten och slog in pin koden. Som ett slag i ansiktet får jag upp texten: FEL KOD, DITT KORT ÄR SPÄRRAT.
Ok, nu har jag inget kort längre. Har beställt ett nytt men det tar 3 dagar. Blir till och uppsöka en bank imorgon och ta ut pengar på det gamla hederliga sättet. Suck!

Förvirrad 29-åring. Hjälp!

Jag har haft mitt SEB kort i 2 år.
Jag har endast ett kort som jag använder.
Jag använder kortet väldigt flitigt, alldeles för mycket ibland.
Och vad har hänt?
Jo, jag har glömt bort min kod. Detta inträffade i torsdags när Andreas skulle tanka bilen. Jag gav mitt kort och skulle säga min kod, men fick inte fram något. Till slut chansade jag och det var fel. Efter det har jag testat olika kombinationer med siffrorna som koden innehåller, men inget funkar. Jag har tänkt om och om igen men kan inte komma på koden. Snacka om blackout!
Beklagade mig till Andreas om att jag måste göra ett besök på banken imorgon, varpå han svarar; det är nog snarare sjukhuset du bör uppsöka.
Uppenbarligen är det inte bara jag själv som är orolig för mitt sinnestillstånd.
HJÄLP!

SUSHI

Ja visst. Nu är min kära son invigd i sushivärlden och han älskar det. Hajar till och med att man ska äta med pinnar. Ni kanske förstår hur stolt jag är.