Brons!

Jo men visst

Vi norrlänningar gillar varandra. Uppenbarligen.
Vi är i fönsterbytaroffert stadiet, efter att ha hovat in ett gäng offerter. Var det tydligen en som kvarstod.
Hemma efter jobbet möttes jag av ytterligare en fönstertjomme. Men efter att listat ut att han kom från mina hemtrakter samt att vi hade en del gemensamt blev hans besök väldigt långt, han snackade och snackade. Andreas kokade kaffe och dukade fram de torra kakorna som grävdes fram ur skafferiet. Efter ytterligare massa snack, OS tittande och en slutlig offert, lyckades vi slutligen avhysa honom sådär 2,5 timmar senare... Suck.
Middagen uteblev, och helt plötsligt har vi ett jättebeslut att fatta tills imorgon. Och om magkänslan får bestämma så lutar det åt hans offert. Känns tryggt när norrlänningar är inblandade i mina affärer. Och han var ju faktiskt väldigt kunnig och trevlig. JO!

Ajajaj

Det gör ont. Det värker. Jag är rörd. Jag är frustrerad. Jag har tårar i ögonen. Det som hände med Anja är ofattbart. Hoppas hon återhämtar sig snart.

Tillbakalängtan!

Resan jag aldrig glömmer. När jag tänker tillbaka på vårat äventyr får jag tårar i ögonen. En saknad och längtan tillbaka gör ont i hjärtat. Tiden gick alldeles för snabbt, och på väg till flygplatsen nåddes jag av chocken av att semestern var slut. Tårarna flödade.
Det bästa med hela resan var att vi fick tid och umgås med varandra. Att ens egen bror bor så långt bort skär i hjärtat, ändå känns det som om vi nyss sågs när vi träffas varje halvår. Märkligt.
Mentaliteten, människorna och den sköna vardagen gör Australien oslagbart. För dem som inte besökt den delen i världen lovar jag att ni verkligen har missat något.
Tänk om alla kunde åka dit och ta del av den kulturen, då lovar jag att alla skulle vara betydligt trevligare, gladare och mindre stressade.
När folk i min närhet frågar vad det bästa var med semestern kan jag inte sätta fingret på det. Nu när jag har hunnit fundera och smällta alla fantastiska intryck är helheten det enda jag kan komma på, och den går inte att beskriva med ord utan måste upplevas.
Jag drömmer tillbaka och njuter.

HOHOOOOO!

Här ekar tomheten. Försöker samla alla fantastiska uppleveleser från vår underbara semester. Återkommer inom kort med min lilla story.

Sötare än sötast

Jag älskar och botanisera bland hyllorna i matvarubutiker utomlands. I det här landet kan man definitivt konstatera att sockerbehovet är enormt stort. Vi blev förvarnade innan vi åkte, men så här illa trodde jag inte att det var.

Vår son har inte varit speciellt förtjust i mjölk. Här om dan gjorde vi ett nytt försök. Och jag kan lova att mjölken slukades på ett nafs. Även Mariekexen var också en stor succé.

Provsmakade själv, och jag lovar att kexen knastrade extra mycket, antagligen av den höga sockerhalten. Trodde inte ens Mariekex innehöll socker!

När jag tittade närmare på mjölpaketet visade det sig att det innehåller 5 % socker, helt sjukt!

Inte undra på detta ohälsosamma samhälle. Tur nog har vi tagit med egen välling, eftersom även den innehåller socker. Usch!

Däremot kan jag varmt rekommendera färdighackad vitlök på tub, hur smidigt som helst.

Och ostbågarna(ringarna) är en aning vassare än OLW, det ni.

Den oslagbara naturen

Den här staden slutar aldrig förvånas. Vi upptäcker och upplever nya saker varje dag. Idag åkte vi till Wottamolla Nationalpark. Efter att ha kört en mil i denna gigantiska park kom vi fram till slutmålet. Efter några hundra meters vandring var vi nere på stranden som låg mittemellan floden och havet som omgavs av klippor och skog, häftigt.

Bad, sol och strandhäng blev det halva dagen innan vi packade ihop och åkte vidare till outleten, där det inhandlades Converse till hela familjen.

Badandes i floden. Vid klippkanten börjar havet.