Vart tog solen vägen?

Än en gång gled jag ut genom dörren med solbrillorna på. Efter två timmar var det dags och vända hemmåt, när jag öppnade dörren från förskolan, öste regnet ner. Där stod jag utan regnskydd, utan regnjacka och utan paraply! Det var bara och bita ihop och rusa hem. Förbannade mig över min slarvighet när regnet hade sökt sig ända in till underläderna.
Varför finns det ingen paraplyhållare med ett litet ihopfällbart paraply fastmonterat på vagnen? Tänk vilken smidig och uppskattad lösning.
Inte en så tokig affärsidé!

Slarvmorsa!

Första olyckan har inträffat. Mitt i allt grävande och byggande hör jag hur Ebbe börjar gråta. När jag vänder mig om ser jag att han har hasat ur vagnen och ligger med ansiktet ner i gräsmattan. Rusar fram och lyfter upp honom, allt verkade vara ok. Han kom undan med endast lite tårar, gräs och jord i ansiktet. Vilken lättnad! Hädanefter kommer jag definitivt spänna fast honom när han sitter i vagnen. Har så dåligt samvete för att jag slarvade idag, förlåt.

Garden update

Vi har kommit en bra bit på vägen gällande altanbygget (även kallad färjan)... Nedre däck och bryggan är klar. Nu är det "bara" övre däck och resten kvar. Idag har vi grävt ner plintar, aj vad det värker i min kropp, vilket träningspass.

Min kaffedröm

Idag blev jag överraskad med en fin present av min vän M som varit på besök i Italien.

En äkta italiensk mjölkskummare...

Vilket betyder ett steg närmare min kaffedröm. Sedan en tid tillbaka försöker jag övertala A om att vi ska inhandla en Espressomaskin, jag har försökt med alla slags argument, men det går jävligt trögt...

Snart är det morsdag och vad vore inte en mer passande present än den här?!...

Det lilla extra

Allt för ofta träffar jag på folk som inte alls har servicetänket. Restaurangbesök med barnvagn brukar vara ett sådant tillfälle då personalen ofta blir besvärade och man får ett lite otrevligt bemötande.
Men igår fick jag bevisat att det inte alls behöver vara så. Vi var inne i stan och lunchade med mina föräldrar. När vi kom in på restaurangen blev vi varmt välkomna ocu uppassade, jag slutade till och med och räkna hur många gånger servitriserna besökte vårt bord.
När det sedan blev dags för blöjbyte, frågade jag efter taoletten. Blev då guidad till skötrummet, varpå servitrisen följde med in, tände lampan, och fällde ner skötbordet och frågade om allt var ok eller om jag behövde något.
När jag sedan tittade upp fick jag syn på den trevliga skylten; Vänligen säg till personalen om du har glömt något hemma, som ex en blöja så ordnar vi det.
Vilken fantastisk service!

Nya framsteg

Ebbe har börjat förflytta sig på golvet, han tar sig i sidled åt alla håll och bakåt, men frammåt verkar det vara lite svårare. Jag vet att viljan finns där med tanke på frustrationen, så nu är det bara en tidsfråga innan det är dags och säkra hemmet, eller iaf trapporna.

Avslutning med morsorna

Igår hade vi avslutning med vår mammagrupp. Tiden går så fasans fort, det känns som det var nyss vi träffades och kidsen var 3 månader, nu har ytterligare tre månader gått och de flesta har hunnit bli över halvåret. Från början var jag väldigt skeptisk till denna konstellation, men ganska snabbt fann jag flera morsor som jag verkligen kunde tänka mig att fördriva de ensamma dagarna med, och det är jag evigt glad för. Hur tusan skulle man annars fått dagarna att gå när alla andra jobbar?
Vi har verkligen trivts med varandra och jag är helt säker på att Ebbe kan intyga detsamma. Sist lekte han så mycket så att han däckadde innan vi ens hann ut till vagnen. Att fått vara med och se allas personligheter växa fram är en upplevelse som jag aldrig kommer glömma, så häftigt!