GI lunch dag 1

Sallad, kyckling och vatten

Nu är det hårdkörning som gäller!

Snart är det dags och gå tillbaka till jobbet igen. För att vara lite föberedd inventerade jag min garderob för att se vad som behövdes införskaffas. Gissa om jag fick panik när jag upptäckte att ingen utav mina favoritkjolar passade längre. Barnafödande, snacks, goda middagar och vin har satt sina spår.

Därför har jag nu gett mig fasen på att gå ner 5 kilo tills den 31 augusti. Är allergisk mot alla "bantnings" metoder. Men för att klara av mitt mål måste jag göra något, och har därför valt att köra ett 30 dagars program med GI-metoden.

Började dagen med invägning. Därefter åkte träningskläderna på och det blev en löprunda på 40 min som avslutades med en annorlunda frukost som jag i vanliga fall aldrig skulle äta...

Omelett med tomat, grönt te och ett glas vatten

Om jag klarar av denna bragd har min kära sambo lovat en finfin belöning. Så nu finns det ingen återvändo och jag ska klara det!

Matvrak!

Vet inte riktigt om jag vågar skriva det här. Men å andra sidan har detta skett idag och jag är fortfarande i chock. Vart tar all mat vägen? Får allt verkligen plats i den lilla kroppen?
På en dag lyckas vår 9 ½ månaders son sluka i sig allt detta:

Välling
Yoghurt & en bit smörgås
1 kanelbulle
1 portion hemlagad lasagne
1 plätta (pannkaka om man är sthlm:are)
5 nyplockade hallon
½ barnmatsburk med köttgryta och potatis
1 kokt potatis & 2 grillade champinjoner (det dög inte med burkmaten)
Några skedar fruktpurré
1 kanelbulle & lite rabarberkaka
Massvis med vatten
Slutligen välling

Jag vet att det är moraliskt fel att ge sina små barn kanelbullar och andra onyttigheter. Men jag lovar att det inte hör till vardagen och var en engångsföreteelse. Nu har jag väldigt dåligt samvete...
Imorgon är en annan dag, en nyttig dag utan kanelbullar.

Bullar, ja tack!

Mina bullar!

Dagen inleddes med bullbak. Brukar nästan alltid ha bullar i frysen, men sista tiden har jag legat på latsidan. Blev inspirerad av min svägerska (Ebbes gudmor) som överraskade med nybakta bullar precis när vi trillade in över deras tröskel i fredags. Det var även hon som introducerade Ebbe i bullvärlden, och nu är det helt klart en favorit.

Numera är hjälm ett måste!

Har varit slarvig på att använda cykelhjälm. Men när Andreas kom hem med två hjälmar till mig fanns ingen undanflykt. Trotts detta har jag ignorerat hjälmen tills igår. Då var det premiär för Ebbe i cykelstolen. Och så länge jag tvingar mitt barn att bära hjälm är det bara att göra likadant själv. Måste säga att jag kände mig lite tryggare i trafiken.

Den svarta faran är färdigkittad

Då kör vi! (Observera inte vad jag har i cykelkorgen)...

Förskoletiden

Tanken på att vår "lilla" son snart ska börja på förskola känns väldigt långt bort. Men verkligheten ligger närmare till. Jag tror de flesta föräldrar tycker det är ett stort och främmande steg att ta i livet. Efter alla månader tillsammans ska man helt plötsligt lämna ifrån sig sitt barn i någon annans händer. Förhoppningsvis kommer det gå bra.

Så här i efterhand är jag själv glad över att mina föräldrara valde att sätta mig på dagis. Kommer fortfarande ihåg att jag var rädd för min fröken Hasse, det blev många tårar när mamma stängde dörren och gick. Men ganska snabbt insåg jag att Hasse var klart den bästa av alla fröknar, och den enda som kunde spela gitarr. Kommer fortfarande ihåg "Myggan Hubert" och alla andra sånger som vi sjöng om och om igen.

Det var även där jag fick mina första riktiga vänner som jag fortfarande umgås med idag. Trots rivandes i håret, retandes och härmandes stod vi ut med varandra. Och så här 24 år senare är jag väldigt glad för det. Det mest fascinerande är vi fortfarande minns väldigt mycket av den tiden.

Verro, ?, Mia (och Ebbe)

Njut av stunden!

Sommarn är bra.

Det är då man ges tid till att träffa kära vänner som bor alldeles för lång bort från en. Veckan började med att min allra bästa vän, fru, x-sambo (kär vän har många namn) flyttade in med sina coola barn hos oss. Det blev intensiva dagar med besök på skansen, grillning och shopping. Men framför allt fick vi tid till att umgås med varandra. Dagarna gick alldeles för snabbt och tomheten blev alldeles för stor efter att de checkat ut. Att ha en vän som känner en väl, nästan för väl, en vän som vet allt om en och lite till betyder allt för mig.

Vänskap är en tillgivenhet.